Onsdag 9 september.

Påskhelgen 1999 fick vi reda på att vi skulle bli föräldrar igen???????? tja inte riktigt vi skulle bli med hund. Var hos kompisar i Trönninge, när Susanne berättade att Busan (deras blandistik) hade varit ute och roat sig. Hon hade varit ute ett antal timmar så hon hade haft god tid till att njuta av frihet och karlar---- kanske inte karlar direkt men några stiliga hanar.
Vi hade ju lovat eller rättare sagt Thomas hade vid ett svagt tillfälle sagt att får Busan valpar vill vi ha en.
Jag ringde Anna och berätta att hennes största önskan gick i uppfyllelse.
Sen fick vi vänta men en dag ringde Susanne och berätta att vår " bebis" hade kommit. Busan fick 6 st valpar 5 killar och en tjej. Efter en låååång vecka fick vi äntligen se dom, det gick ju inte att välja ut nån valp så tidigt. Så efter tre veckor valde vi vår valp, han var en utav dom störste och verka lugn, han hade som en blixt i nacken därav namnet Blixt Gordon. Dom andra fick oxå fina namn Göte, Tage, Filip, Pytt ( han var störst) Scania (bytte sen till Lisa)Vi var ofta ute och hälsa på, så han var inte sådär främmande för oss när det var dags att flytta hem. Men det blev en natt som inte blev mycket sömn Anna och Micke fick ha den lille valpen sin säng, men det sluta med att alla tre låg på golvet för att få sömn.
Sen blev det en tid med mycket spring ut och in, tack vare att vi var många som kunde hjälpas åt blev Gordon snabbt rumsren.

Nu är Gordon 10 år och han har givit oss så mycke glädje, en verklig vän. Lugn, lätt att fostra, snäll.  Omtyckt av många avgudar Anna, när hon kommer ylar han av glädje. Han har varit skön att ha när man har varit ledsen, att se dom trygga, snälla ögonen så blir man glad.
Alize tycker väldigt mycke om honom, hon brukar läsa för honom och han ligger lugnt och lyssnar???. När Alize är här så vet man precis var hon är någonstans i trädgården, för där Alize är där är Gordon.
Jag vet att det blir en jobbig tid när den där dagen kommer, som är oundviklig men jag hoppas att vi inte är egoister utan låter han slippa lida.
Min mamma säger att när Gordon dör kommer det att bli landssorg. Men än lever han och vi hoppas att han får några år till.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om honom, men det skulle fylla en hel bok.

Men nu om något annat, har jobbat ikväll lite tunnsått med ungdomar kanske fotbollen som lockade. Thomas och jag har gått vår promenix nu ikväll.
Imorgon är det ridning igen med lilla grodan, får vi se hur det går.

Har redan druckit kaffe men som vanligt en cigg ska jag ha.
Godnatt.

Här kommer några bilder på vår hund, tyvärr inga från valptiden, kommer senare.


Alize och Gordon



Alize har sagostund.



Gordon har somnat.


Promenad i skogen
  



Han är förevigad, 50-årspresent av Thomas och barnen.



Vår Gordon