Idag kom Gordon äntligen hem, känns mycket bättre nu. Visst saknar jag honom frultansvärt mycket, men han har kommit hem i allafall.
Jeanette och Tommy var här tillsammans med Anna, Alize och lille Joey, efteråt tog vi en fika och satt och prata om Gordon och om allt annat.
Berätta för Jeanette och Tommy om hunden som jag vill ha, när dom kom hem gick dom in på Blocket och tittade. Fick ett mess sen köp vi är jättegärna hundvakter.
Vilka underbara vänner man har, känner verkligen stödet från dom. Nu ska bara Thomas övertalas.
Sitter här och väntar på vårt yngsta barnbarn, vi ska passa honom inatt. Det ska bli spännande, det är första gången och vi behöver lite uppmuntran i detta hemmet.
Fortfarande väldigt tungt och tyst efter vår käre Gordon.
Tänkte att vi ska gå en promenad med Agne och hälsa på gamlamormor och bästefar, dom blir så glada när vi kommer.
I veckan ska Anna komma hit och övertala Thomas till en ny hund, hoppas att hon lyckas. FÖR JAG ORKAR SNART INTE LÄNGRE att vara utan hund.
jag får skriva mer imorgon, för sen blir det inte tid till nåt författande.
Det är jobbigt idag, förstår inte att jag inte kan sluta gråta. Oftast när jag blir ensam, när Thomas har lagt sig, så rinner tårarna hela tiden. Det är något som pressar inne i bröst, känns som jag ska gå sönder. jag saknar honom så förbannat mycke. Tittar varje dag på valpar, men vet att det kanske inte blir någon och det gör väldigt ont. Allt är jobbigt och jag får inte gjort något hemma, jag vet att för många är detta barnsligt. Men jag kan inte hjälpa det.
Hoppas att Anna kan hjälpa mig och prata med Thomas, för jag klarar inte detta.
Saknaden efter Gordon kommer alltid att finnas, men glädjen att få en ny valp hade varit underbart.
Idag är det ingen vanlig dag, det är Alize födelsedag. Tänk min lilla skrutta blir 11 år, kan inte fatta detta. Tycker inte att det är längesen hon föddes. Har varit på kalas hos henne nu, kommer hem mätt av goda frallor och tårta.
Min goa Alize tänk vad du och din bror förgyller vår tillvaro.
GRATTIS VÅR LILLA GRODA.
Alize och hennes älskade Gordon, bästa kompisen hon kunde ha.
Idag har solen varit varm och go, fast jag har inte mått så bra idag. Väldig låg idag, det kommer över mig om min älskade hund. Vet att många tänker ska hon aldrig sluta tjata om sin hund,,,,,, neeeeej det tänker jag ALDRIG göra. Han var en väldigt speciell hund, lättlärd, klok och lugn och fruktansvärt klok.
Har tittat lite på blocket på valpar, men vet att det nog inte blir så.
Jag har inget rologt att skriva, så det är lika bra att lägga ner.
Jaha nu är det bara en 1 vecka kvar sen är det jobb som gäller. Det ska bli gott att börja jobba igen, denna rastlösheten jag bär på. Jag längtar efter min vovve, jag menar inte att jag ångrar att han fick sluta. Det var tvunget han hade ont och var gammal, men han ska kremeras och jag väntar på att få hem askan. Vi ska ha den i trädgården, känns att jag kan inte släppa taget innan han finns hemma igen.
Nu kommer tårarna igen, så jag kan in te fortsätta att skriva.
Varför gör det så ont fortfarande, när jag tänker på Gordon? Kan det vara för att Thomas vill inte ha någon mer hund, han tycker det är "jobbigt " med en valp. Jag tycker att det är ett roligt arbete att fostra en valp, prägla den efter dig. Jag tänker inte ersätta Gordon med någon annan hund, men att vara utan hund är som att leva ett annat liv. Jag är van vid att vara ute och gå, både mornar och kvällar.
Vi bor så att det skulle vara olagligt att inte ha hund. Därför saknar jag Gordon så fruktansvärt, eftersom han var den sista hunden, vet inte hur det kommer att bli. Tänk att resten av livet, gå och önska att du hade en hund igen.
Tror inte att det går att övertala Thomas, men jag kommer inte att bli en rolig människa att leva med då. Varje gång jag tänker på min Gordon kommer tårarna, nu har det gått en vecka och jag vill bara ha hem honom. Vill att han ska vara hos oss, så vi är tillsammans, jag förstår att vissa människor tycker att jag är barnslig som sörjer min hund på detta viset.
Dom som tycker så, har aldrig haft något djur.
Detta är sista kortet taget den 2 augusti vid 11-tiden, på nåt sätt visste jag om att han inte skulle få följa med mig hem. Åhhhh Gordon vad du gett mig och övriga familjen många härliga minnen.
Usch hur länge till ska det göra så här ont, nu kommer tårarna igen. Kan inte gå förbi kortet utan att titta på "Totte" och sen gör det ont. Frågade Thomas idag - Saknar du inte Gordon? Svar det tror fan att jag gör, sen inget mer. Han sörjer på sitt sätt. När vi har fått hem Gordon och strött hans aska i trädgården, då börjar vi att planera övertalning till en ny hund.
Igår gick jag en promenad alldeles själv, men det var inte skoj. Gick och tårarna rann, folk tror väl inte att maqn är klok.
Nä nu ska jag åka till Anna och ta en promenad med Agne.
Sen åker jag till min goa vän Suss ikväll, får ingen ro hemma.
När ska det gå över? Gråter fortfarande och saknar Gordon, Ibland tror jag att det bara är en dröm, men sen "vaknar" man upp och inser att det är sant.
Men nu kan jag titta på kort och le tänka på så mycke roligt vi har haft.
Men nu ska jag försöka att tänka positivt och tänka att jag gjorde rätt.
Men nu till något roligt, var med Anna och Joey på BVC. Det var många år sen jag var där. Efter det åkte vi hem till mamma o pappa och fika. Att vara med sina barnbarn gör att livet blir lättare just nu.
Har inte skrivit på länge, det där som man vet ska komma var dags nu. Vår kära hund Gordon fick sluta sina dagar i torsdag den 2 augusti. Jag visste att det skulle göra ont,men så här jobbigt trodde jag inte att det skulle vara. Han blev 13 år och givit oss så mycket glädje. Hur blev det då att vi blev med hund? Jo Thomas och jag har vuxit upp med hundar och vi hade också, när Anna var liten. Men sen kom barn och andra saker emellan. Jag har alltid velat ha hund, men Thomas ville inte ha nån mer efter den siste ( Dante en labrador) Så hamna vi på en fest hos kompisar en tidig vårkväll 1999. Dom hade ett riktigt charmtroll som hette Busan, Thomas hade vid ett svagt tillfälle sagt, att får Busan ska vi ha en valp. Detta trodde han inte skulle ske, men denna värkväll släpper Suzanne bomben. Busan hade varit ute och "slarvat" " haft roligt" det är hur man tycker, så nu var det dags. Jaha vi fick berätta detta för Anna vår dotter, som blev helt salig. Hennes dröm gick uppfyllelse. Sen föddes vår älskade Gordon den 15 April 1999, vi följde vår valp från vecka 1 till det var dags att hämta honom. Den dagen han kom hem var en lycklig dag, Anna och hennes dåvarande pojkvän fick ha honom hos sig. För vi hade sagt till Anna, att nu fick hon verkligen lära sig hur det är att ha hund. Hon offrade sin sommar för att vara med Gordon. Varför fick han namnet Gordon? Jo han var ju en mixad vovve och han hade bordiecollie i sig, dom har ju ofta vitt i nacken. Den såg ut som en blixt, därför blev Blixt Gordon. Som sen blev bara Gordon Det var en jobbig tid i början, men det vet man om man har haft hund innan. Sen har det bara varit glädje med Gordon, han har varit med nästan överallt ( bara han slapp att åka bil) han har charmat många med sitt coola sätt. Jag kan inte skriva ner allt som vi har upplevt tillsammans med Gordon, det skulle ta flera dagar och det är jobbigt att prata om. Jag går här hemma och gråter och tänker på honom och kan inte fatta att han är borta. Katten letar efter honom, man hör honom överallt. Jag dammsög häromdagen, då hörde jag hur han reste och gick ut. Han tyckte aldrig om när man dammsög. Hans "gropar" ute i trädgården man tittar i dom väntar att han ska ligga där. Ingen möter en när man kommer hem, inga "utskällningar" av våra kompisar. Många av våra vänner saknar honom också, Gordon berörde många. Nu är du borta min allra bästa vän och jag saknar dig så mycket att det gör ont i hela kroppen. Jag var hos dig när du fick somna in och jag låg bredvid dig och jag vet att du visste, men du var nöjd med livet. Nu slipper du ha ont och jag vet att du finns här någonstans. Jag låg och lukta på dig, försöker känna lukten nu också, men den försvinner mer och mer. Tårarna bara rinner och hjärtat värker. Du fattas oss Gordon, här är så tyst och konstigt, jag vill inte gå upp ur sängen. Vet att den värsta sorgen lägger sig och sen har man dom roliga minnena.
En sak som är jobbig nu är att Thomas vill inte ha någon mer hund, men jag vill och jag kommer inte att må bra om det inte kommer en ny valp i huset. Jag vill inte ersätta Gordon, ingen kan det, men jag känner att föra att kunna gå vidare så behöver jag en ny vän. Just nu sitter din "kompis" katten Howie, undrar vad du är någonstans. Tror han fattar han är väldigt knepig nu.
