Söndag 5 Augusti 2012

Har inte skrivit på länge, det där som man vet ska komma var dags nu. Vår kära hund Gordon fick sluta sina dagar i torsdag den 2 augusti. Jag visste att det skulle göra ont,men så här jobbigt trodde jag inte att det skulle vara. Han blev 13 år och givit oss så mycket glädje.
Hur blev det då att vi blev med hund?
Jo Thomas och jag har vuxit upp med hundar och vi hade också, när Anna var liten. Men sen kom barn och andra saker emellan. Jag har alltid velat ha hund, men Thomas ville inte ha nån mer efter den siste ( Dante en labrador) Så hamna vi på en fest hos kompisar en tidig vårkväll 1999. Dom hade ett riktigt charmtroll som hette Busan, Thomas hade vid ett svagt tillfälle sagt, att får Busan ska vi ha en valp. Detta trodde han inte skulle ske, men denna värkväll släpper Suzanne bomben. Busan hade varit ute och "slarvat" " haft roligt" det är hur man tycker, så nu var det dags. Jaha vi fick berätta detta för Anna vår dotter, som blev helt salig. Hennes dröm gick uppfyllelse.
Sen föddes vår älskade Gordon den 15 April 1999, vi följde vår valp från vecka 1 till det var dags att hämta honom.
Den dagen han kom hem var en lycklig dag, Anna och hennes dåvarande pojkvän fick ha honom hos sig. För vi hade sagt till Anna, att nu fick hon verkligen lära sig hur det är att ha hund. Hon offrade sin sommar för att vara med Gordon.
Varför fick han namnet Gordon? Jo han var ju en mixad vovve och han hade bordiecollie i sig, dom har ju ofta vitt i nacken. Den såg ut som en blixt, därför blev Blixt Gordon. Som sen blev bara Gordon Det var en jobbig tid i början, men det vet man om man har haft hund innan.
Sen har det bara varit glädje med Gordon, han har varit med nästan överallt ( bara han slapp att åka bil) han har charmat många med sitt coola sätt.
Jag kan inte skriva ner allt som vi har upplevt tillsammans med Gordon, det skulle ta flera dagar och det är jobbigt att prata om.
Jag går här hemma och gråter och tänker på honom och kan inte fatta att han är borta. Katten letar efter honom, man hör honom överallt. Jag dammsög häromdagen, då hörde jag hur han reste och gick ut. Han tyckte aldrig om när man dammsög. Hans "gropar" ute i trädgården man tittar i dom väntar att han ska ligga där. Ingen möter en när man kommer hem, inga "utskällningar" av våra kompisar. Många av våra vänner saknar honom också, Gordon berörde många.
Nu är du borta min allra bästa vän och jag saknar dig så mycket att det gör ont i hela kroppen. Jag var hos dig när du fick somna in och jag låg bredvid dig och jag vet att du visste, men du var nöjd med livet. Nu slipper du ha ont och jag vet att du finns här någonstans. Jag låg och lukta på dig, försöker känna lukten nu också, men den försvinner mer och mer. Tårarna bara rinner och hjärtat värker.
Du fattas oss Gordon, här är så tyst och konstigt, jag vill inte gå upp ur sängen. Vet att den värsta sorgen lägger sig och sen har man dom roliga minnena.

En sak som är jobbig nu är att Thomas vill inte ha någon mer hund, men jag vill och jag kommer inte att må bra om det inte kommer en ny valp i huset.
Jag vill inte ersätta Gordon, ingen kan det, men jag känner att föra att kunna gå vidare så behöver jag en ny vän.
Just nu sitter din "kompis" katten Howie, undrar vad du är någonstans. Tror han fattar han är väldigt knepig nu.


KÄRE GORDON VAD JAG SAKNAR DIG.
















R.I.P Gordon