Tisdag 18 oktober 2011.

Fyy vad jag var trött idag. Vaknade vid halv 8 gick ut med Gordon och snabbt in igen och gick la mig. När Thomas väckte mig till frukost var jag totalt slut. Jag har ju problem med mina ögon, får nog gå till läkaren. Men jag får ju aldrig det gjort, förstår vad min har fått sin envishet ifrån. Nu har det blivit riktigt höstväder, med blåst och regn tänkte jag skulle tagit moppen idag. Men vädret tillät inte det.
Nu sitter jag här och dricker te med datorn och TV:n som sällskap. Men jag har en fotvärmare också, vår käre katt Howie. Tänk om man kunde koppla av lika bra som en katt, då skulle vi nog hålla oss friskare.
Vår gamle Gordon ligger nere hos husse, han orkar inte gå upp på andra våning längre. Jag tänker ofta på hur tiden kommer att bli när han inte finns längre, jag vet att det kommer att bli fruktansvärt.
Vi pratade om det i helgen och hur det kommer att bli. Huset kommer att bli väldigt tomt och tyst, jag vet ju hur det var när min gamle hund dog. Han blev 16 år och mamma och pappa kunde höra hur han hoppade ner från soffan i flera månader efter att han var borta.

Jag vill ju så gärna ha en hund igen, men Thomas vill inte, men än är inte sista ordet sagt i den frågan.

Nu ska jag dricka te och kura skymmning.

Livet har lärt oss att kärlek inte består av att stirra på varandra utan att titta i samma riktning.
Antoine de Saint-Exupèry